Familjehemsmamman

Välkomna! Det här är så spännande men samtidigt lite läskigt, jag ska alltså börja blogga. Jag har bloggat lite tidigare när jag var yngre men tanken är att detta ska vara något helt annat. Självklart ska ni få följa med mig i min vardag, ta del av mina tankar och värderingar, följa med och mot gångar och allt vad det nu innebär att förmedla sitt liv i en blogg. Men tanken är att det den här gången ska vara lite ur en annan vinkel, en vinkel som känns mer ärlig för mig men framför allt också mer väsentlig, ur vinkeln som familjehemsförälder. Jag vill förmedla hur livet förändras och vad det innebär att vara familjehem, hur tufft det kan vara men också hur oerhört givande och utvecklande det är. Mina föräldrar har under hela min uppväxt haft familjehem därav har jag sedan länge kallat mig för ett biologiskt barn i ett familjehem, jag har nästan alltid varit ett familjehemssyskon till någon. Under olika perioder har det varit till olika fascinerande människor, vuxna, unga, barn, familjer, det har alltid sett lite olika ut men oavsett har det varit mitt liv. Ett liv som jag är oerhört tacksam för och som har gett mig så himla mycket. Det här kan jag skriva massor om, och kommer självklart att göra längs resans gång men först tänkte jag att jag skulle försöka förklara hur det kommer sig att jag nu skriver denna blogg som familjehemsmamma.

Jag har egentligen ända sedan jag var liten tagit förgivet att när jag blir vuxen så kommer jag också att vara ett familjehem. Jag har bara inte vetat riktigt hur, när och på vilket sätt. Det vet jag nu. Jag har en underbar kille som jag delar mitt liv med och som underbart nog också kan tänka sig att öppna upp sitt hem för andra. Vi bor i en lägenhet på gården som mina föräldrar äger, den gården som jag är uppväxt på. Det är en stor gård men flera fastigheter som innehåller många lägenheter, alltså en gård och ett familjeföretag som tar mycket tid. Vi jobbar allihop i familjeföretaget som rör fastigheterna och uthyrning av lägenheter, jag älskar att jobba såhär och framför allt för att jag då även har möjlighet att vara familjehem också. Det finns många andra fördelar men dom kan jag lista upp i ett senare inlägg. För många tror jag att mitt liv skulle vara helt otänkbart men för mig är detta verkligen min livsstil, jag har alltid haft människor runt mig som mina föräldrar stöttat och hjälp när livet har varit tufft och nu får jag möjligheten att fortsätta med det i mitt hem också.

Jag och min sambo tar i första hand emot barn, barn som av helt olika anledningar behöver få bo hos oss under en kortare period eller som behöver få stanna längre. Jag hade en 10 månaders liten tjej boende hos mig redan innan min sambo flyttade in i några månader innan hon flyttade vidare till en mer långvarig lösning. I somras bodde också två underbara syskon hos oss i några veckor. Just nu bor det ingen hos oss men man skulle kunna säga att vi går i väntans tider. Nej, jag är inte gravid men det kan eventuellt komma att flytta in en liten bebis hos oss snart. Olika placeringar kommer till en på olika sätt, vissa är väl planerade och andra är så kallade jourplaceringar, som syskonen i somras som jag en morgon fick veta skulle komma att flytta in samma eftermiddag. Man kan inte alltid veta hur morgondagen kommer att se ut eftersom att vi jobbar med människor, men så har det varit i hela mitt liv och min sambo är idag efter att vi har hängt ihop i fem års tid väl införstådd i detta han också.  Men hur kommer det sig då att vi tar emot andras barn men inte har skaffat några egna? Jag är bara 23 och känner absolut inte att jag har bråttom med att skaffa egna barn, det är inte så att vi har försökt men inte kan utan helt enkelt så att vi inte känner någon stress kring att skaffa egna barn, allt har sin tid. Jag förstår att det då fortfarande kan framstå som lite märkligt att jag då kan tänka mig att ta emot andra barn, men så här är det. Jag har alltid haft människor bott runt mig som inte biologiskt sett tillhört vår familj men som av andra anledningar blivit en del av den. Detta har jag alltid tyckt varit något oerhört fint, något som jag så länge det är möjlig också vill ska finnas i min familj. Barn som behöver placeras är ofta väldigt utlämnade och kan jag och min familj då finnas där för att göra den tiden lite lättare, roligare eller tryggare så vill jag göra det. Många som redan har egna barn blir familjehem, vilket är helt fantastiskt och dom behövs verkligen. Det är ju underbart att ett barn kan få komma till en trygg familj och bara leka av sig eller få fina förebilder i sina nya familjehemssyskon, men det finns också dom barnen som behöver få komma till en trygg familj utan barn för att just detta barnets behov behöver få sättas helt i fokus, under en kort eller en längre period. För dessa barn behövs det familjehem som ser ut som vårat, som älskar barn, har koll på vad det innebär att ta hand om ett barn men som inte än har några egna barn. Anledningen till att vi inte har skaffat några egna barn är inte att vi inte vill ha barn i vårt liv just nu, för tro mig hade jag fått välja hade jag haft en hel förskola i vardagsrummet varje dag, utan helt enkelt det att vi inte känner oss stressade över att skaffa egna barn ännu. Kan jag få finnas där för andra underbara små minimänniskor så länge så är jag mer än nöjd.

Oj det här blev ett ganska så långt inlägg men jag kände att jag ville få er att förstå grunden i vårt liv som det ser ut idag. Det finns så mycket mer jag vill skriva om och mer jag hade velat höra era åsikter om, men det kommer. I tisdags tog också vårt liv en lite oväntad vändning, jag blev återigen familjehemssyster till två barn som flyttade in hos mina föräldrar. Så nu i några dagar har vi spenderat tiden med att lära känna en tonårstjej och en liten pojke på fem år. Vi håller också på med att renovera delar av vår källare och fixa i vår lägenhet inför att bebisen eventuellt ska flytta in snart. Jag tänker också att jag kan skriva om hur det är att gå i väntans tider som familjehem, jag återkommer med det och inlägg om vår vardag. Men är det något ämne ni vill att jag ska skriva om eller några frågor ni har, kommentera gärna så ska jag försöka svara så snart jag kan!