Idag rockas det sockor över hela landet. Man gör detta för att visa att man står upp för att olikheter är bra samt för alla människors lika värde och dess rättigheter. Detta är ett initiativ från Svenska Downföreningen och sker därför idag på världsdagen för Downs syndrom. Dom senaste åren har rocka sockorna trenden explosionsartat spridit sig och handlar inte länge bara om att lyfta något specifikt syndrom utan det har blivit en manifestation kring mänskligt värde. Jag är rätt övertygad om att dom allra flesta som lever med Downs syndrom gärna delar sin världsdag med alla andra som vill stå upp för att olikheter är bra och att alla människor förtjänar samma rättigheter. Vi har självklart rockat sockorna här hemma också. Jag, lilla V och hennes mjuka vänner spenderar alla dagen i olika sockor. V var väldigt fascinerad över att även hennes små vänner hade spännande sockor på sig idag.
Jag tycker att rocka sockorna dagen är ett fantastiskt fint initiativ. Man når ut till väldigt många och har fått många med sig som vill vara med och stå upp för att vårt samhälle behöver olikheter. Dock upplever jag att det finns många som gärna tar på sig två olika strumpor idag men som sedan fortsätter i sitt vanliga spår tills det är dags att rocka sockorna nästa år igen. Det är ju inte så jobbigt att välja två olika strumpor på morgonen men däremot så krävs det en förändring i ens egna värderingar för att verkligen stå upp för människors rätt året runt. Alla människor är lika mycket värda, vi gillar olikheter, olikheter är bra etc. säger man när man laddar upp sin bild på de olika sockorna. Det är jättebra i teorin men vad gör man för att det verkligen ska bli så, försöker man på ett aktivt sätt hjälpa till att faktiskt få samhället att se ut så? Tyvärr tror jag många stannar vid att dela bilden på sockorna och sedan väntar snällt på nästa år, Annars borde vi ha kommit så mycket längre i dessa frågor…
Jag uppskattar såklart att man försöker göra något positivt genom att dela sin bild på de olika sockorna men jag tycker att vi borde bli bättre på att följa upp detta. Vi skulle behöva rocka sockorna dagligen för att komma ikapp, för att nå fram till att människors lika värde inte bara är en rubrik utan ett accepterat faktum. Vi är inte där idag och det tycker jag är fruktansvärt. Jag ska inte påstå att jag är den som jobbar i framkant kring dessa frågor, långt ifrån, men jag försöker visa er att människors liv kan se olika ut. Att alla olika människor behöver olika mycket uppbackning men också hur otroligt inspirerande olikheter är. Jag har inte lärt mig så mycket som jag gjort ihop med lilla V från någon annan. Dom insikter jag kommit till ihop med V har både stärkt mig enormt som människa men har också fått mig att verkligen vara medveten kring hur jag bemöter människor i min omgivning. Mina värderingar har egentligen inte förändrats men däremot har dom verkligen förstärkts. Att leva med ett barn som har ett syndrom har gjort mig till en bättre människa!
För mig finns det inte att någon människa skulle vara mindre värd än någon annan. Jag har haft med mig ända sedan jag var liten att det mänskliga värdet är det samma för alla människor världen över, det finns inget som kan förändra det. Jag tror att jag därför har svårt att förstå varför man inte skulle vilja stå upp för denna oerhört viktiga fråga året runt och inte bara genom att rocka sockorna en gång per år. Det krävs mer. Jag försöker tala om varför för alla som vill lyssna, varför detta är så viktigt att vi jobbar mot ett jämställt samhälle där alla människors mänskliga rättigheter är desamma. Att rocka sockorna öppnar upp för en diskussion är det ingen fråga om, det gör det och det är superbra. Men jag tycker det viktiga ligger i hur vi agerar, hur vi bemöter människor i det vardagliga livet. Om vi ser någon som behöver hjälp när vi är ute på stan, hjälper vi till eller väntar vi på att få rocka sockorna nästa år? När vi hör någon prata nedlåtande kring en annan människa, ifrågasätter vi det då eller känner vi att vi gjort vårt genom att publicera bilden med kommentaren – olikheter är bra! För mig är detta skillnaden. Och ja, det är sant, ingen kan göra allt men alla kan göra något. Det må låta uttjatat men det är väldigt sant, jag vill bara uppmana er att tänka efter kring vad mer ni kan göra för att verkligen stå bakom alla människors lika värde årets alla dagar.
Många av de människor som lever med att behöva kämpa för sina mänskliga rättigheter har svårt att själva föra den kampen. Därför känns det än mer viktigt att vi som faktiskt kan kämpa för detta verkligen gör det. Vi människor är ganska bra på att kämpa för det som vi själva vill men det skadar inte att ibland hjälpa till att föra kampen framåt för någon annan. En osjälvisk handling kan vara minst lika uppfyllande som en självisk handling, det kan vara värt att tänka på…
Alexandra
Senaste kommentarer