Familjehemsmamman

Idag har vi begravt vårt barn. Ett barn som kom in i vårt liv på ett annorlunda sätt, 10 månader gammal och trollband våra hjärtan från första stund. Att vara familjehem har för mig alltid varit självklart men aldrig hade jag kunnat tro att två föräldrar skulle acceptera oss så innerligt som V’s föräldrar gjort. Idag har jag som en av lilla V’s fyra föräldrar gått in i kyrkan och mötts av den minsta lilla kistan jag någonsin sett. Det är så fruktansvärt overkligt att vårt lilla barn, fantastiska lilla Valerie inte finns med oss mer.

Det är så tomt och gör så ont att jag inte klarat av att skriva. Vad ska man skriva när allt man vill är att skrika att det här är så j*vla orättvist… Lilla V rycktes ifrån oss helt utan förvarning. Aldrig hade vi varit rädda för att detta skulle hända. Vår fina lilla V som ständigt överbevisade allt och alla i sin omgivning och hennes kämpaglöd gjorde att hon tog sig igenom precis vad som helst. Hur skulle detta kunna hända henne? Hur kan man jämt vara glad trots att ens kropp kämpat emot en, utvecklats mer och mer på alla plan trots motgångar och sen på en sekund inte finnas mer.

Veckorna har gått men jag kan fortfarande inte till fullo förstå att detta är på riktigt. Kommer aldrig kunna förlika mig med tanken på att jag nu sitter här i soffan utan V, utan den underbara lilla minimänniskan som var den ljusaste av solstrålar i mitt liv. Aldrig har jag varit utan V så här länge sedan hon vände upp och ner på vårt liv med den varmaste av kärlek för snart ett och ett halvt år sedan.

V har för mig varit perfekt från första stund, aldrig har jag tvivlat på dig lilla, lilla älskling. Jag vet att V hade klarat allt hon hade bestämt sig för bara hon fått lite extra tid, och tyvärr tog tiden slut alldeles för fort. Jag hade gjort vad som helst för att kunna ge dig lite mer tid, och jag vet att du hade förvaltat den mer än väl om du hade fått den. Du lärde oss hur värdefull tiden är underbara lilla V och du lärde oss så mycket mer om livet än vad vi själva ännu har lyckats förstå. Nu ska vi bara lära oss hur vi ska kunna fortsätta leva i din anda utan att du finns med oss fysiskt, men i våra hjärtan kommer du alltid leva kvar.

Vi har än inga svar på vad som egentligen hände, varför du så snabbt försvann från våra liv. Förhoppningsvis kommer vi få dom i sinom tid, svar som kanske kommer göra det lättare att förstå vad det var som hände. Även om inga svar i världen kommer kunna rättfärdiga att detta skulle hände just dig.

För mig har lilla V varit en enormt betydelsefull livs kompas. Från första mötet med dig underbara skruttan så visste jag att vi var menade för varandra, jag för att bära dig och du för att visa mig vägen. V har visat mig vad jag är menad för att göra, vilken väg som jag ska följa i livet. Jag hade hoppats på att få utforska denna väg ihop med Valerie, ihop med det fantastiska lilla barn som fick mig att få upp ögonen för en helt ny värld. Men jag lovar dig det lilla V, barn som dig kommer alltid att vara mitt livs kall och jag kommer kämpa för dem med samma kämpaglöd som du visade mig att man behöver.

Inga ord i världen kan beskriva den enorma kärlek jag känt och känner för dig, du sagolikt vackra barn. Det finns en mening med allt och änglarna behövde dig på andra sidan mycket tidigare än vad vi någonsin kunnat ana. Jag vet att du vakar över oss och jag lovar att vi inte alltid ska vara ledsna, men det enorma tomrummet du lämnat efter dig kommer att ta tid att vänja sig att leva med. Men vi kommer försöka vara lyckliga också, fortsätta sprida den lycka som du skänkt oss vidare till andra. För det är vad du hade velat!

Älskade, älskade lilla skruttan, jag saknar dig så mycket. Jag saknar ditt underbara leende du gav mig varje morgon när du vaknade. Jag saknar värmen av din kropp och doften av ditt hår när vi kramades och dansade. Jag saknar tryggheten du gav mig när vi gosade i soffan och hur du klappade på min arm med dina små händer. Men mest av allt saknar jag din blick du gav mig när du kände att jag gav dig trygghet. Herregud Valerie, om du visste hur mycket du har betytt för mig.

Aldrig hade jag kunnat tro att jag skulle få uppleva allt detta genom att vara familjehem, men det var möjligt. Jag kommer för alltid vara tacksam för att jag fick möjligheten att vara en av dina mammor. Att jag fick uppleva din enorma livsglädje och din förtrollande personlighet. Även fast vår resa tog en fruktansvärd vändning så kommer jag för alltid vara tacksam för den tid vi fick och att jag fick vara en del av ditt liv.

Fantastiska lilla V, du har berört så otroligt många och jag ska på alla sätt jag kan fortsätta låta minnet av dig stärka världen!